En spännande debatt har uppstått i Sosiologen.no. Den begynte med ett inlägg av Adrian Farner
Rogne, Torkild Hovde Lyngstad och Arno van Hootegem (2023) (RLH). De diskuterar genetikens
betydelse för uppnådd klassposition och tar avstamp från sin egen opublicerade studie (Hootegem,
Rogne & Lyngstad 2023) (HRL). Den baserar sig på jämförelser mellan enäggs- och tvåäggstvillingars klasspositioner enligt olika sociologiska modeller av samhällsklasser, och använder sig av norska registerdata.
Enligt HRL kan heritabiliteten (A) av yrkesprestige och klass på basis av använda data fastställas till 35-52% (beroende på klassmodell som används för analysen), medan 9-19% av variationen bland urvalet kan tillskrivas familjebakgrundens miljö (C), och 38-51% ”den odelade miljön” (E). Detta leder författarna till tanken, att sociologiska teorier fokuserade på C egentligen är ganska irrelevanta (HRL: 25). I debattinlägget (RLH) dras slutsatsen, att både teorierna och sociologiundervisningen behöver revideras; likaså planeringen av politiska tilltak.
Jag kommenterar först denna slutsats och sedan den s.k. klassiska tvillingmetod, som HRL gör
användning av. Metoden bygger på antaganden om tvillingar som inte är hållbara. Kritiken mot dessa
pekar emellertid på möjligheter inom ett nytt forskningsområde, nämligen den sociologiska
tvillingforskningen.
Sosiologiske og politiske blindflekker
Debattinnlägget på Sosiologen är mer polemisk än studien. RLH kräver en teoretisk och politisk revidering. Vad borde den gå ut på? Genetikens inflytande på människans sociala liv kan bara komma via fenotypen, det vill säga via dess inflytande på individens evner, personlighetsdrag, kroppsbyggnad, hälsa, utseende mm. Man kan inte påstå, att sociologin, social- och utbildningspolitiken osv. skulle ha varit blinda för olikheter bland individerna. En typisk utbildningssociologisk frågeställning kunde ju t. ex. handla om, på vilka sätt som familjebakgrunden, skolomgivningen eller pedagogiken påverkar elevers möjligheter att göra användning av sina kognitiva evner, eller deras val eller bortval av forsatt utbildning.
Frågan om ärftlighet och miljö handlar inte om ett nollsummespel
Frågan om ärftlighet och miljö handlar inte om ett nollsummespel. Ärftligheten har betydelse för vår fenotyp, och mekanismerna utforskas av den ständigt utvecklande genforskningen. Att en och samma fenotyp inte leder till likadana livschanser är däremot ett fenomen som bl.a. sociologin med ganska mycket framgång har försökt förklara.
Vad gäller samhälls- eller utbildningspolitiska tiltak är det ännu svårare att förstå vad författarna kritiserar. Ingen vill väl tvinga fram social mobilitet oberoende av individernas egenskaper – det låter mera som Sovjetunionen under Stalins regim. I vårt samhälle kan de aktuella tiltak handla om att öka på allas möjligheter att få full användning för sina individuella förutsättningar och evner, oavsett social bakgrund. Frågan blir: påverkas denna målsättning av det, hur mycket som heritabiliteten kanske betyder för de relevanta egenskaperna? Jag har svårt att se hur och varför – om man frånser helt ideologiska synpunkter.
Vad er heritabilitet?
Det är numera vanligt med akademiska texter kring heritabiliteten av olika egenskaper av social karaktär – till exempel politiska åsikter (Alford, Funk & Hibbing 2012), religiositet (Button & al. 2011), impulsköp (Cai & al. 2015), eller nästan vad som helst. Metoden som används är den s.k. klassiska tvillingmetoden. Den användes tidigare för att försöka bestämma heritabiliteten av olika fysiska eller psykologiska egenskaper och diagnoser, men har numera vunnit terräng även inom atferdsvitenskapene. Detta trots framgångar inom genforskningen, som gör att metoden redan ansetts ha passerat sitt bäst-före datum (Rose 2006; Burt 2011: 33-35), och trots att de samhällsfenomen som man försöker förklara oftast är komplicerade och inte kan bero på ett fåtal individuella, möjligtvis ärftliga egenskaper.
En orsak kan vara den allt bättre tillgången på registerdata (Hur & al. 2019), vilka möjliggör stora sampel och därmed bättre chanser att få resultat med statistisk signifikans. Men den bakomstående frågeställningen passer också väl med vissa nutida debatter, där samhälleliga institutioner, strukturer och ojämlikheter naturaliseras. Fenomen som ifrågasatts och analyserats som sociala framställs som inrotade i människans genetiska disposition.
Heritabilitet är inget mått på geners och omgivningens inverkan på någon enskild egenskap hos en enskild individ
Heritabilitet är inget mått på geners och omgivningens inverkan på någon enskild egenskap hos en enskild individ, utan hänvisar till den genetiska kontributionen till egenskapens varians inom en population i viss omgivning; med andra ord, om omgivningen ändras, gör det även heritabiliteten (Rose 2006: 525-6). Vi kan tänka oss två fält med planter, det ena med kontrollerat likadana, optimala villkor för växterna, det andra med dåliga villkor; i båda fallen skulle 100% av skillnaderna i plantenes höjd mm. förklaras av heritabilitet, men den skulle inte förklara skillnaden mellan de två fälten. Å andra sidan är det, att människan vanligtvis har två ögon, fullkomligt genetiskt bestämt, men har ändå en heritabilitet på noll (eftersom de avvikande fallen blivit till av yttre påverkan) (Burt 2015: 7-8).
Heritabilitet är alltså en statistisk konstruktion, inte något mått på ”andelen av genetisk påverkan”. RHL diskuterar inte heller vare sig gener eller mekanismerna för deras påverkan, snarere förblir heritabiliteten i deras framställning en ”svart box” (Flemmen 2023).
Hvordan tenker tvillingforskere?
Författarna (RLH) tillägger, utan tvivel klokt, en klausul: ”Hvis resultatene stemmer”. För att kunna bilda en åsikt om det behöver man känna till metoden de gör användning av.
Den klassiska tvillingmetoden går ut på att jämföra enäggs- och tvåäggstvillingar i hur lika eller olika de är ifråga om en egenskap. ”Den egentlig ganske enkla” logiken bakom är följande: (1) enäggstvillingar (MZ) är genetiskt så gott som likadana, medan tvåäggstvillingarna (DZ) delar omkring 50% av sina relevanta gener; (2) medan båda typerna av tvillingar vanligtvis är uppvuxna i samma familj, delar de samma omgivning (detta antagande betecknas som Equal Environment Assumption – EEA); samt (3) att det som gäller i tvillingar, också gäller i populationen som helhet (Joseph 1998: 326).
Föräldrarna påverkar sina barn även när de väljer att göra det på olika sätt för de två barnen
Korrelationen mellan par av enäggstvillingar (rMZ) motsvarar det gemensamma inflytandet av additiv genetisk varians, eller heritabilitet (A), och delad omgivning (C), dvs. rMZ = A + C. Korrelationen mellan par av tvåäggstvillingar (rDZ) räknas då som 0.5 A + C. Härmed blir heritabiliteten 2(rMZ – rDZ) och den delade omgivningens verkan 2rDZ – rMZ. Det som blir över räknas som 1 – rMZ och kallas den odelade miljön (E) (Verweij & al. 2011: 152). Precis alla skillnader mellan enäggstvillingarna tillskrivs alltså detta E, ”den odelade miljön”. I den ingår även den påverkan av bakgrundsfamiljen, som varit olika för de två tvillingarna (t ex familjens stöd för olika hobbyer, osv) (Freese 2008: S20). Föräldrarna påverkar sina barn även när de väljer att göra det på olika sätt för de två barnen. E är alltså inte detsamma som miljön utanför bakgrundsfamiljen.
Antakelsen om en liknande omgivning
En fundamental fråga handlar om utgångspunkten för den klassiska tvillingmetoden: antagandet om liknande omgivning. Att undersöka dens gyldighet anser jag vara ett uppdrag för just sociologer.
Enligt detta antagande har enäggs- och tvåäggstvillingarna helt liknande uppväxtvillkor. Detta stämmer emellertid inte, vilket forskarna varit medvetna om under flera årtionden (Joseph 1998). Föräldrarna och den övriga omgivningen behandlar enäggstvillingar mer lika än tvåäggstvillingarna. Detta betyder, att den förutsatt delade omgivningen (C) är mycket mer gemensam för enäggstvillingarna (och höjer alltså heritabilitetsuppskattningarna). Samtidigt tar ikke antakelsen heller hensyn til tvillingarnas eget samspel, vilket (ifråga om t.ex. val av utbildning och yrke) kan handla om konkurrens, identitet, utbyte av information, förtroliga diskussioner om framtiden, osv.
En surveyundersökning av enäggs- och tvåäggstvillingar (Kringlen 1967) citerat av Joseph (2000: 546) angav, att 91% av enäggstvillingarna upplevde identitetsförvirring (identity confusion) under barndomen, vilket bara var fallet hos 10% av tvåäggstvillingarna. Enäggstvillingarna var oftare än tvåäggstvillingarna ”uppfattade lika som två bär” (76% respektive 0%), ”uppfostrade som en enhet” (72% resp. 19%), ”oskiljaktiga som barn” (73% resp. 19%) samt uppvisade ”extremt hög grad av närhet” (65% resp. 19%).
En fundamental fråga handlar om utgångspunkten för den klassiska tvillingmetoden: antagandet om liknande omgivning. Att undersöka dens gyldighet anser jag vara ett uppdrag för just sociologer
Anhängarna av antakelsen om liknande omgivning brukar (liksom HRL: 18) bortförklara dess betydelse som liten, på basis av tidigare försök att med hjälp av frågor till tvillingarna och deras föräldrar utreda likheten eller olikheten av ”relevanta” drag i barndomsmiljön. Men när vi talar om komplexa egenskaper med okända orsaker kan ”de relevanta dragen” knappast fastställas: vilka kunde då vara de relevanta barndomsupplevelserna bakom t. ex. schizofreni eller ADHD (Fosse, Joseph & Richardson 2015; Joseph 2000), och hur kunde man ta reda på dem? Ifråga om uppnådd klassposition och vägen till den är det ännu svårare att ringa in allt, som kan ha påverkat enäggs- respektive tvåäggstvillingarnas livsbanor.
För sociologisk tvillingforskning
I själva verket befinner sig enäggstvillingarna i en social bubbla som liknar ingenting annat i vårt samhälle. Forskningsfrågan för HRL är ju egentligen: är enäggstvillingars uppnådda klassposition mer likadan än tvåäggstvillingars? Den logiska följdfrågan: om de är det – varför? ställs aldrig, utan det tas för givet att generna är förklaringen. Samma fel återkommer i andra heritabilitetsundersökningar med klassisk tvillingmetod. Men enäggstvillingars större likhet beror på mycket annat än bara generna. Estimeringar av heritabilitet blir både opålitliga och missvisande. Denna kritik visar samtidigt vägen till sociologiskt mer intressanta frågor om tvillingar (Lagerspetz, forthcoming).
Hur uppstår enäggstvillingars sociala bubbla, vad betyder den för verkligheten, interaktionen och identiteten hos de två inom bubblan? Hur upprätthålls bubblan av den sociala omgivningen, vad förväntas av tvillingar? Hur uppfattas och behandlas tvillingar i vår kultur?
Här ser jag några uppdrag för ett forskningsområde som ännu nästan inte finns till: den sociologiska tvillingforskningen.
Referanser
Alford, John R.; Funk, Carolyn L.; and Hibbing, John R. (2005). Are Political Orientations Genetically Transmitted? (2005). Faculty Publications: Political Science. 7. https://digitalcommons.unl.edu/poliscifacpub/7 (4 maj 2023)
Burt, Callie H (2015). Heritability Studies: Methodological Flaws, Invalidated Dogmas, and Changing Paradigms. Genetics, Health and Society 16: 1-44. http://dx.doi.org/10.1108/S1057-629020150000016002 (10 maj 2023)
Button, Tanya M. M.; Michael C. Stallings; Soo Hyun Rhee; Robin P. Corley; & John K. Hewitt (2011). The Etiology of Stability and Change in Religious Values and Religious Attendance. Behavior Genetics 41(2): 201–210. doi:10.1007/s10519-010-9388-3
Cai, Huajian; Yuanyuan Shi; Xiang Fang & Yu L L Luo (2015). Narcissism predicts impulsive buying: phenotypic and genetic evidence. Frontiers of Psychology 6(881). doi: 10.3389/fpsyg.2015.00881
Flemmen, Magne (2023). Klasse er ikke natur. Sosiologen 9 mai 2023. https://sosiologen.no/debatt/klasse-er-ikke-natur (10 maj 2023)
Fosse, Roar; Jay Joseph & Ken Richardson (2015). A critical assessment of the equal-environment assumption of the twin method for schizophrenia. Frontiers of Psychiatry 6(62). doi: 10.3389/fpsyt.2015.00062
Freese, Jeremy (2008). Genetics and the Social Science Explanation of Individual Outcomes. American Journal of Sociology 114(S1): S1-S35
van Hootegem, Arno; Adrian Farner Logne & Torkild Hovde Lyngstad (2023). Heritability of class: Implications for theory and research on social mobility. https://doi.org/10.31235/osf.io/mncet (2 maj 2023) (HRL)
Hur Yoon-Mi; Leonie H Bogl;, Juan R Ordoñana; Jeanette Taylor; Sara A Hart; Catherine Tuvblad; Eivind Ystrom; Christine Dalgård; Axel Skytthe & Gonneke Willemsen (2019). Twin Family Registries Worldwide: An Important Resource for Scientific Research. Twin Research and Human Genetics 22: 427–437, https://doi.org/10.1017/thg.2019.121 (9 maj 2023)
Joseph, Jay (1998). The Equal Environment Assumption of the Classical Twin Method: A Critical Analysis. The Journal of Mind and Behavior, 19(3): 325-358
Joseph, Jay (2000). Not in Their Genes: A Critical View of the Genetics of Attention-Deficit Hyperactivity Disorder. Developmental Review 20, 539–567. doi:10.1006/drev.2000.0511
Kringlen, Einar (1967). Heredity and environment in the functional psychoses: An epidemiological-clinical study. Oslo: Universitetsforlaget.
Lagerspetz, Mikko (forthcoming). Twins as a Minority: A Minority Building Perspective. Forthcoming 2023 in Society. doi: 10.1007/s12115-023-00852-x.
Rogne, Adrian Farner; Torkild Hovde Lyngstad & Arno van Hootegem (2023). Når klasseposisjoner går i arv. Sosiologen, 24 april 2023. https://sosiologen.no/debatt/nar-klasseposisjoner-gar-i-arv (2 maj 2023) (RLH)
Rose, Steven P R (2006). Commentary: Heritability estimates – long past their sell-by date. International Journal of Epidemiology 2006, 35: 525–527. doi:10.1093/ije/dyl064
Verweij, Karin J H; Miriam A Mosing; Brendan P Zietsch & Sarah E Medland (2011). Estimating heritability from twin studies. Robert C. Elston et al. (eds.), Statistical Human Genetics: Methods and Protocols. Methods in Molecular Biology 850: 151-170
