Privilege i norsk kontekst
I Privilege gir Khan fyldige beskrivelser av ungdommens liv og tilpasninger ved elitekostskolen St. Paul’s School i Concord, New Hampshire. I 13-16-årsalder flytter ungdommene, som langt fra alle har elitebakgrunn, inn på kostskolen. Khan beskriver og analyserer blant annet hvordan elevenes væremåter formes gjennom møte med skolen.
Stian Aleksander Uvaag: Hva er det ungdommene lærer på eliteskolen, som kan gi dem fordeler senere i livet?
Marianne Nordli Hansen: Som aldri før vektlegges betydningen av det å ha en god utdanning. Men når flere får utdanning, kan skolen eller universitetet man har gått på bety stadig mer for hva man oppnår i form av adgang til prestisjefylte institusjoner, gode jobber eller høy lønn. I land som USA og Storbritannia har for eksempel elever fra private videregående eliteskoler betydelig større sjanse for å komme inn på attraktive universiteter som Oxford, Cambridge, Harvard eller Princeton enn dem som har sin utdanning fra mindre prestisjefylte eller offentlige skoler.
Årets hovedforeleser og internasjonale gjest ved Vinterseminaret 2019, Shamus Khan, har seilt opp som en toneangivende ulikhetsforsker.
I vår “double feature” om Khan har vi stilt spørsmål til fire sosiologer for å sette Khans forelesning i perspektiv. I denne teksten svarer Marianne Nordli Hansen (UiO) og Mikael Holmqvist (Stockholms universitet) på spørsmål som belyser relevansen av Khans «Privilege. The Making of an Adolescent Elite at St. Paul’s School», i nordisk kontekst.
I den andre teksten retter vi lyset mot temaet Khan skal holde forelesning over: Seksuell vold og sosial ulikhet. Vi har spurt Kari Stefansen og May-Len Skilbrei, som sammen har gitt ut en samfunnsvitenskapelig innføringsbok om seksuell vold, om hva vi vet om sosial ulikhet og seksuell vold per nå og hvordan sammenhengen mellom disse kan variere mellom USA og Norge.
Les også «røff guide» til Shamus Khan
Shamus Khan (Foto: privat).
Men hvorfor er sjansene til eliteskoleelevene så mye bedre enn andres? Hva lærer man egentlig på slike skoler? Khans svar på disse spørsmålene vil for mange være litt overraskende. Han vektlegger ikke strenge faglige krav, høy kvalitet på undervisningen eller hardt arbeid. Stikkordet for det som er vesentlig å tilegne seg, og som eliteskolene bestreber seg på å lære bort, er «ease», altså letthet eller ubesværethet. Det som gjelder er ikke å skaffe seg dyp eller spesifikk kunnskap, for eksempel om skolefag, litteratur eller kunst. Derimot er det viktig både for akademisk og sosial suksess å kunne relatere seg til alle felt med letthet.
SAU: Er Khans forskning og perspektiver relevante i/for Norge?
MNH: Også i Norge er forskjeller mellom skoler vektlagt i stadig større grad, og utdanning fra eliteskoler nyter stor respekt. Ikke minst har utviklingen i Oslo-skolen medført at noen videregående skoler oppleves som langt bedre enn andre, og at det er viktig å komme inn på disse skolene for å lykkes videre i livet. En forskjell mellom USA og Norge er imidlertid at det er et mer sentralisert system for eksamener og karaktersetting i videregående skole her. Dette kan bety at utviklingen av spesifikke elitekulturer vil bety mindre for suksess i utdanningssystemet i Norge enn for eksempel i USA.
Samtidig konkluderer fersk forskning at det er store variasjoner i kultur og stil på de enkelte videregående skolene i Oslo (Jarness, Pedersen og Flemmen 2018). Når det gjelder skoleprestasjoner, viser analyser av karakterene blant alle grunnskoleelever i Norge at klasseforskjellene er størst på muntlig eksamen, men mindre på skriftlig standpunkt og minst på skriftlig eksamen (Andersen og Hansen 2012). En nærliggende forklaring på disse forskjellene er at letthet og ubesværethet spesielt premieres på muntlige eksamener, men er mindre viktig for resultatene på skriftlige eksamener. Dette vil bety at Khans analyser også har relevans i det norske skolesystemet.
Stikkordet for det som er vesentlig å tilegne seg, og som eliteskolene bestreber seg på å lære bort, er «ease», altså letthet eller ubesværethet
Khans analyser og perspektiver er ikke kun ment å ha relevans for skolen. Han er opptatt av hvilke egenskaper som kreves for å gå inn i eliteposisjoner i dag. Ifølge ham er dette nettopp egenskapene som dyrkes frem på eliteskolene, altså letthet og ubesværethet i møte med varierte kulturuttrykk og med mennesker fra andre miljøer. Når personer i eliten har lært seg dette, kan det fremstå som om de har egalitære holdninger. Det kan for eksempel komme til uttrykk ved at sjefen eller eieren kommuniserer på en kameratslig måte med de ansatte «på golvet».
Men dette betyr ikke at hierarkier nedbygges. Tvert imot, hevder Khan, mener medlemmer av elitene at hierarkier er naturlige, og at de fortjener sin plass på toppen. Om medlemmer av elitene kan fremstå som uanstrengte i møtet med underordnede, vil ikke minst oppleves som positivt i det norske samfunnet som fremhever egalitære verdier. Khan argumenterer overbevisende for sine synspunkter, men stemmer de? Mitt inntrykk at muntlig fremstillingsevne, selvsikkerhet og ubesværethet er svært viktige egenskaper for å lykkes på toppen i det norske samfunnet, og ikke minst i næringslivet. Men hva som kreves for å lykkes som leder kan med fordel vies mer forskning.
Mitt inntrykk at muntlig fremstillingsevne, selvsikkerhet og ubesværethet er svært viktige egenskaper for å lykkes på toppen i det norske samfunnet, og ikke minst i næringslivet
Svenske eliter
Mikael Holmqvist, professor ved Stockholms universitet, har gjort studier av det eksklusive elitestrøket Djursholm i Stockholms län og eliteskolen Handels (Handelshögskolan i Stockholm). Begge disse studiene gir bilder av hvordan den svenske makteliten skapes og opprettholdes. Finnes det noen berøringspunkter mellom Holmqvist og Khan?
SAU: Du har studert både elitesamfunn og eliteskolen Handels. Hvordan har du forholdt deg til Khan i dine studier?
Mikael Holmqvist: I mina studier (2010-2015) av det svenska elitsamhället Djursholm, blev jag ganska sent i processen bekant med Shamus Khans forskning och författarskap. Min inspiration kom främst från Pierre Bourdieu och hans ”lärjungar” Michel Pincon och Monique Charlot Pincon, som ju gjort många intressanta studier av den franska högborgerligheten. Ett centralt begrepp hos Bourdieu (men även hos Emile Durkheim och Max Weber) för att förstå hur eliter reproduceras, är ”konsekration”, och det blev även viktigt för mig i min förståelse för hur Djursholm socialt upphöjer sina invånare till ledare.
Min bok heter Leader Communities: The Consecration of Elites in Djursholm. Khan nämner begreppet konsekration i sin bok om St. Paul’s, men det är ingenting som han närmare undersöker. Däremot är han ju mycket intresserad av förutsättningarna för konsekration: nämligen ackumulationen av kulturellt och socialt kapital hos eliterna. På det sättet har min studie av Djursholm och hans av St. Paul’s klara beröringspunkter.
I till exempel skolorna i Djursholm påverkar de vältaliga och inflytelserika föräldrarna lärarna att sätta högre betyg än motiverat på barnen och det är mycket populärt att diagnostisera studiesvaga elever som dyslektiker
En annan beröringspunkt är vårt intresse för begreppet meritokrati, där Khan driver tesen att eliter ”say meritocracy, but do privilege”. Det vill säga, det är viktigt för eliter att rättfärdiga sina privilegier och sin sociala status med att hänvisa till överlägsna intellektuella, akademiska och analytiska meriter samt hårt arbete. I min studie av Djursholm pekar jag på hur eliter snarare får sin makt och sitt inflytande genom att ”runda” meritokratin. I till exempel skolorna i Djursholm påverkar de vältaliga och inflytelserika föräldrarna lärarna att sätta högre betyg än motiverat på barnen och det är mycket populärt att diagnostisera studiesvaga elever som dyslektiker, vilket ger dem möjlighet till förlängd provtid, att göra prov muntligt och så vidare.
Istället för att utveckla klassiska ”meritokratiska förmågor”, fostras man istället i sociala, kommunikativa och estetiska förmågor. Meritokratin urgröps. Jag kallar därför Djursholm för en ”konsekrati”, som är inspirerat av ordet konsekration. Det vill säga ett samhälle som ger människor makt och inflytande inte på basis av vad de kan, utan för vilka de är som människor och hur de socialt, kommunikativt och estetiskt förmår att uttrycka sig.
Med andra ord delar Khan och jag en kritik i hur eliter förmår att anpassa meritokratin till sina egna syften. Det här var en fråga som jag tog med mig in i mitt senaste projekt om Handelshögskolan i Stockholm, publicerad i boken Handels – maktelitens skola. Studien beskriver hur den svenska makteliten formas i Sveriges enda privata universitet, enligt sina alldeles speciella och egna lagar och regler. Sen har jag och Khan även beröringspunkter metodologiskt, då vi båda har arbetat etnografiskt.
Khan driver tesen att eliter ”say meritocracy, but do privilege”
SAU: I din studie av Handels kommer du vel også inn på hvordan virkeligheten er litt mindre meritokratisk enn man i privilegerte kretser presenterer den som?
MH: Absolut. Handels antagningssystem gynnar de redan konsekrerade grupperna. Det är det mest snedrekryterande universitetet av alla i Sverige med bara 2-3 procent studenter från arbetarhem. Till exempel antar man via kvoter där studenters sociala, kommunikativa och estetiska förmågor idealiseras och efterfrågas och inte klassiska akademiska kompetenser. Detta gynnar dem som vuxit upp i till exempel Djursholm. Sådana kvoter används inte på de statliga universiteten på grund av att de är dyra. De statliga universiteten måste anta minst 1/3 av studenterna via det nationella högskoleprovet, som är den mest meritokratiska urvalskvoten.
Som Sveriges enda privata universitet behöver inte Handels göra det, de har valt att anta bara fem procent från provet. De skolor som levererar flest studenter till skolan är också från ledarsamhällen med Djursholm som främsta namn. Gymnasiet i Djursholm kallas för ”Handelsträdgården”. Meritokratin sätts ur spel i ledarsamhällena vilket gynnar ungdomarnas chanser från dessa miljöer att komma in på skolan. Och skolans egen antagning bidrar ytterligare till att meritokratin sidsteppas.
Referanser
Andersen, P. L. & Hansen, M. N. (2012) “Class and Cultural Capital-The Case of Class Inequality in Educational Performance”. European Sociological Review. 28(5): 607-621
Jarness, V., Pedersen, W. & Flemmen, M. (2018) “The discreet charm of the children of the bourgeoisie: economic capital and its symbolic expressions at an elite business school”. British Journal of Sociology
Khan, S. R. (2011) Privilege. The Making of an Adolescent Elite at St. Paul’s School. New Jersey: Princeton University Press
Holmqvist, M. (2017) Leader Communities: The Consecration of Elites in Djursholm. New York City, Columbia University Press
Holmqvist, M. (2018) Handels – maktelitens skola. Stockholm, Atlantis
