Arbete och alienation

Johan Alfonsson försöker i sin färska bok, Arbete och alienation: Unga behovsanställdas villkor i den flexibla kapitalismen, rama in stora delar av arbetslivet och inordnar boken i en teoretisk tradition med lång historia. Alfonsson placerar sig i linje med den litteratur som beskriver den flexibla kapitalismen som ett av de största hoten mot en sund och human tillvaro. Genom intervjuer har Alfonsson undersökt hur unga behovsanställda, på olika sätt, påverkas av anställningens flyktighet – hur människan, genom arbetet, alieneras.

Monografin är uppdelad i sex delar och därunder kapitel. Texten är välskriven och dess tempo gör att den ena delen följer den andra med energi för att avslutas i ett crescendo av både empiriska och teoretiska implikationer och för att landa med avslutningskapitlet som får symbolisera en drömsk harpa i en teoretisk symfoni.

Boken börjar med teoretisk genomgång av konceptet alienation. För mig – med vad som snabbt visade sig vara begränsade kunskaper i konceptets innehåll och användning, genealogi och etymologi – var detta innehållsrik läsning. Bokens första del riskerar dock att uppfattas som något teoretisk framtung, men här ligger också dess styrka.

Det teoretiska spjutets spets är format av kritik mot en alienationsteori som reducerar fenomenet till ett psykologiskt perspektiv, som endast baserar sig på den subjektiva upplevelsen och utan kopplingar till den ekonomiska strukturen. Vidare används Rahel Jaeggis teorier och tankar om alienation som fundament. Både den yngre och äldre Marx flätas in i bokens teoretiska bas och utsätts för kritik men används i slutändan för att beskriva de kausala kopplingarna för vad som skapar alienation. Alfonsson erkänner att alienations-begreppet i samtida samhällsforskning kanske mest liknar reliefer på väggarna från en förfluten generation med marxistiska forskare. Alfonsson kontrar dock med att det har hänt mycket: Även om alienation inte varit högst upp på den teoretiska agendan, har det gjorts mycket empirisk forskning.

Alfonsson använder alienation, så som jag förstår det, som ett mått på hur relationen människan har till sig själv förvrängs. Utmaningen är emellertid att avgöra empiriskt huruvida detta sker eller ej. Vidare i boken följer en grundligare genomgång av alienation. I bokens första del lotsar Alfonsson läsaren tryggt genom ett vatten, med lömska grund precis under ytan, av begrepp som sällan skärskådas – ett exempel är stycket som reder ut alienationsbegreppets språkliga hemvist:

Varken Marx, Feuerbach eller Hegel använde själva ordet alienation, istället är det primärt Entfremdung, Veräusserung och Entässerung som används. Den tyska termen Entfremdung, vilken är en av de termer som Marx använde för att beskriva alienation, är snarlik det latinska alienus. Entfremdung, främlinggöra, har dock inte samma koppling till egendomsförhållanden som det latinska alienatio. För denna relation användes termen Veräusserung, som Hegel primärt använde för att beskriva egendomsrelationer […] Dessa begrepp har att göra med avyttring och objektivering. Människan avyttrar sig i något och objektiverar på så vis en del av sig själv i något annat. Detta andra blir henne sedan främmande. (Alfonsson 2020, s. 36-37)

Alfonsson relaterar sig till en tradition med litteratur som betonar kapitalismens kris och övergången från en organiserad kapitalism till en flexibel – det som Alfonsson kallar en ”flexibel ackumulationsregim”. Alfonsson utgår från en definition av ekonomiska och juridiska element som beskriver tillfälligt och osäkert arbete i Sverige och undersöker sedan hur livet påverkas av utsattheten arbetet skapar – alltså en subjektiv upplevelse av flexibel kapitalism.

Sverige är absolut en del av en global ekonomi men jag tror inte man får glömma de institutionella skillnaderna mellan liberala och koordinerade marknadsekonomier där de industriella relationerna, utbildning, företagsstyrning och relationer mellan medarbetare och chef skiljer sig åt. En dualistisk uppdelning av kapitalismens utveckling, från en organiserad till en flexibel, riskerar att måla upp verkligheten skarpare än nödvändigt – en hård linje mellan epoker vanskliggör en sober beskrivning.

Som i all kvalitativ forskning bjuder ett brett urval på utmaningar för att dra slutsatser men i ett försöka att sammanfatta de empiriska resultaten: De som beskriver en större ekonomisk utsatthet relaterat till behovsanställningen och saknar någon form av säkerhetsnät upplever också större grad av alienation.

De empiriska resultaten rör livet i sin helhet: Hur både nutid, fritid och upplevelsen av framtid begränsas. Alfonssons försöker i analysen fånga både individuella positioner och strukturella makroförändringar i kapitalismen. Urvalet av informanter får sägas representera ett brett tvärsnitt av samhället – informanterna som Alfonsson intervjuar har både frivilligt sökt sig till behovsanställningen respektive tvingats dit. Alfonsson identifierar tre kategorier i det empiriska materialet: Nomadanställningen (de som blir inkallade med kort varsel och ofta jobbar på olika arbetsplatser); Den behovsanställde (har ofta etablerat en viss relation med en eller flera arbetsplatser och är stående inhoppare); Informellt vikariat (den anställde är informellt garanterad arbete). Behovsanställningen, i sin helhet, präglas också av både rumslig och tidslig förutsägbarhet, vilka skapar en osäkerhetsdimension.

Om det finns något att önska, vilket det ofta gör, hade jag gärna sett att en större del vigts åt att relatera fynden till en nordisk kontext. Det svenska arbetslivet beskrivs som en samling av regler och lagar, det som hamnar i skymundan är den historia som är fundamentet för det svenska arbetslivet: Kollektivism, kamp och tillit. Frånvaron av facklig närvaro i analysmaterialet får kanske istället tolkas som en svidande symbolisk kritik mot den svenska fackföreningsrörelsen.

Boken om behovsanställning är kanske extra aktuell med tanke på den utsatthet många behovsanställda upplever i samband med pandemin. Även om Alfonsson tar utgångspunkt i svensk kontext så är det teoretiska grund som anläggs oberoende national kontext.

För den som är intresserad i arbetets organisering, bör nog även Alex Woods (2020) nyutkomna bok Despotism on Demand: How power operates in the flexible workplace vara intressant. För en bredare blick på variationer av kapitalismen och arbete: Arne Kallebergs (2018) bok Precarious Lives: Job Insecurity and Well-Being in Rich Democracies.

Litteratur

Alfonsson, J. (2020). Arbete och alienation: Unga behovsanställdas villkor i den flexibla kapitalismen. Lund: Arkiv förlag.

Kalleberg, A. L. (2018). Precarious Lives: Job Insecurity and Well-Being in Rich Democracies. Medford, MA: Polity Press.

Wood, A. J. (2020). Despotism on Demand: How power operates in the flexible workplace. Ithaca/London: ILR Press/Cornell University Press